Män stockholm gay homosexuell sverige

män stockholm gay homosexuell sverige

Homosexualitet i Sverige och det sexuella umgänget mellan vuxna personer av samma kön blev helt legaliserat , medan den medicinska klassificeringen av homosexualitet som en form av psykisk störning kvarstod fram till Sedan slutet av talet har svenska homosexuella gradvis fått allt större rättigheter ; rätten till så kallat registrerat partnerskap , rätten till samkönad adoption och rätten att ingå samkönat äktenskap Ordet homosexualitet myntades inte förrän , i Sverige kallades det oftast "onaturlig otukt " eller, som på många andra språk, för sodomi.

Sexuella handlingar mellan män omnämns i den äldst bevarade svenska landskapslagen, Äldre västgötalagen från talet. De omtalas dock inte som sedlighetsbrott utan i samband med paragrafen om förtal. En person kunde dömas till förtal om denne påstod om en man att "jag såg att en man satte på dig".

Av det kan slutsatsen dras att det var känt att det förekom sex mellan män, att detta inte var brottsligt och att det ansågs skamligt att vara den passiva parten. Det var först under talet när statsmakten blivit stark och den lutherska kyrkan som började införas på talet fick inflytande över lagstiftningen som homosexualitet blev ett brott. I samma lag straffades uppmaning till sodomi med kyrkoplikt och straffarbete. En helt ny landslag gavs ut , där inget nämns om sodomi, dock fortsatte man att döma och avrätta personer för detta brott som tidigare.

Efter detta avrättades inga fler svenskar för tidelag eller sodomi. Enligt 18 kap 10 § i års strafflag bestraffades homosexuella samlag med straffarbete i högst två år: Öfwar någon med annan person otukt som emot naturen är eller öfvar någon otukt med djur; warde dömd till straffarbete i högst två år. Ett uppmärksammat sent fall av lagens användning var Nils Santesson Det är i års strafflag som för första gången även lesbisk kärlek straffbeläggs.

Men kvinnors homosexualitet ansågs inte vara ett stort problem; först på talet hände det att kvinnor åtalades för detta "brott". Efter en riksdagsmotion till års riksdag av Vilhelm Lundstedt s togs straffbestämmelsen om samkönat sex bort ur lagen. Den senare riksåklagaren Heuman var den på justitiedepartementet som av justitieminister Karl Schlyter fick ansvar för utformningen av lagtexten.

Heuman nämner dock inte alls något samband med Lundstedts riksdagsmotion, utan framkastar att Schlyter skulle ha fått idén direkt från rapporteringen i pressen. Dels hade de gjort sig skyldiga till kriminell " otukt mot naturen ," som den gängse termen löd, dels var utpressning ännu laglig.

Eftersom offret i allmänhet var äldre än utpressaren riskerade offret ofta betydligt strängare straff än utpressaren. Därtill riskerade offret efter rättegång och straff att förlora sitt anseende, sin samhällsställning och sin inkomst.

Homosexuella handlingar var fortsatt olagliga fram till , då homosexualitet istället kom att betraktas som en mentalsjukdom. Vi hävdade ständigt att människor med sexuella avvikelser bör behandlas som alla andra. Arbetet för homosexuellas rättigheter var en del i ett större arbete för en friare sexualitet för alla människor. Populär tidskrift för sexualupplysning döptes sedan efter henne - till Ottar, som var hennes smeknamn. Ottar finns än idag och är Sveriges största tidning i sexualfrågor.

Texten är faktagranskad av Göran Söderström, docent i konstvetenskap och tidigare chefredaktör för tidskriften lambda nordica, samt redaktör och författare i antologin Sympatiens hemlighetsfulla makt: Lennerhed, Lena Sex i folkhemmet: Ottesen-Jensen, Elise Livet skrev.

Vägen fram till att lagen ändrades var lång. Första gången någon argumenterade i svensk media för att homosexuella relationer skulle bli lagliga var Då hade en man som hette Nils Santesson och hans älskare blivit avslöjade och dömda till straffarbete. Tidningarna hade skrivit om händelsen och det blev diskussion om lagen. Men det var inte förrän som en politiker lade ett förslag i riksdagen om att homosexuella relationer skulle bli lagliga.

Det var socialdemokraten Vilhelm Lundstedt som skrev förslaget. Många andra i riksdagen var positiva till det Vilhelm föreslog, men trots det tog det alltså elva år till innan det röstades igenom Det berodde bland annat på att synen på homosexuella blev mer negativ under och talet, när andra världskriget pågick i Europa. Det spelade också roll att synen på sexualitet generellt hade förändrats i samhället.

Innan talet sågs inte människors sexualitet som en del av deras identitet. Människor förälskade sig och hade sex på olika sätt, men det var inte något som definierade vilka de var. Att ha sex med någon av samma kön hade tidigare setts som en handling som var fel. Nu sågs det som ett bevis för att någon var en viss sorts person - en sjuk person.

Människor fick olika etiketter beroende på vilka de älskade och hade sex med: Homosexuella själva började också identifiera sig mer utifrån emotionell och sexuell attraktion. Heterosexuella började också ses som en särskild grupp, som ansågs vara mer normala än andra. Men även de skulle leva och ha sex på ett visst sätt för att räknas som friska.

Att ha sex med någon av ett annat kön räknades bara som friskt om personerna var gifta och gjorde det för att skaffa barn. När homosexualitet började ses som en sjukdom tyckte många att det var fel att homosexuella och bisexuella skulle straffas för sin sexualitet.

Istället behövdes information och stöd. Men det fanns också de som trodde att homosexualiteten skulle spridas om det inte längre var straffbart och att det skulle vara farligt för samhället. Det tog många år av politiskt arbete och information från engagerade läkare och andra aktivister innan riksdagen gjorde homosexualitet lagligt. Elise Ottesen-Jensen var en av de personer som spred kunskap om människors sexualitet och som tyckte att lagen skulle ändras. Idag är det olagligt med sexuella relationer mellan personer av samma kön i 78 av världens länder.

Fem länder har dödsstraff. Men många andra länder har tagit bort sina lagförbud mot homosexualitet under senare halvan av talet och början av talet. Lagändringarna är resultatet av många människors och organisationers kamp för att homosexuella, bisexuella, transpersoner och queera ska ha samma mänskliga rättigheter som andra.

Att synen på homosexualitet förändrades från att ses som kriminellt till att ses som en sjukdom hänger ihop med en ändrad syn på sexualitet generellt.

Efter påtryckningar främst från nybildade grupper av homosexuella i Europa började läkare i slutet av talet studera sexualitet som en del av människans natur. Läkarvetenskapen ville hitta förklaringar till varför människor var på olika sätt. De delade in människors sexualitet i kategorier med olika benämningar. Genom att göra en sådan uppdelning tyckte också läkarna att de kunde se att vissa människor var mer normala än andra.

Tidigare var det snarare vissa sexuella handlingar som betraktades som onormala och sjuka - till exempel sex med djur, analsex eller sex med någon av samma kön. Det kallades för sodomi eller otukt och var inte en sjukdom, utan en synd och ett brott.

I lagen som gällde fram till i Sverige var det just den sexuella handlingen som var brottet, inte att vara homosexuell. Sodomi förknippades inte med en särskild grupp människor, utan alla människor ansågs kunna göra syndiga saker om de inte ansträngde sig för att leva rätt. Orden homosexuell och heterosexuell myntades av den ungerska aktivisten och författaren Karl Maria Benkert von Kertbeny och spreds av den tyske sexologen Richard von Krafft-Ebing.

Svenska läkare var vid den tiden starkt påverkade av tysk vetenskap. Första gången ordet homosexuell användes på svenska var i en svensk översättning av en tysk läkarbok. I svensk media användes ordet först i rapporteringen kring fallet med Nils Santesson. När begreppet heterosexualitet först började användas av läkare var det en utveckling mot ett vetenskapligt sätt att se på sexuellt umgänge, som innefattade biologiska förklaringar till lust och attraktion.

Detta stod i kontrast mot tidigare viktorianska kärleksideal. Vetenskapsmännen strävade efter att hitta svar på vad som var normala och avvikande beteenden och drifter. Äktenskap och barn sågs fortsatt som en människas mål med livet. Det var dessutom avgörande för att en man skulle ses som en verklig man och en kvinna som en verklig kvinna.

I en sexhandbok från slutet av talet står till exempel att:. Det var denna norm som blev tongivande för hur sexualitet betraktades och kontrollerades. Religion fick mindre inflytande och istället fick befolkningspolitik, och den så kallade degenerationsfaran, större betydelse. På och talen började forskare studera mänsklig sexualitet och kroppens funktion.

Kinseyrapporterna som gavs ut om mäns sexualitet och om kvinnors sexualitet orsakade starka reaktioner, eftersom de fick populär spridning och behandlade ämnen som betraktades som privata angelägenheter. Kinseys forskning berörde bland annat frågan om sexuell läggning, men motsatte sig användandet av fasta kategorier som homosexualitet och heterosexualitet.

Spridningen av begreppen homosexuell, heterosexuell och bisexuell påverkade förstås inte bara allmänhetens syn på olika människor, utan också hur människor såg på sig själva.

Begreppen homosexuell och bisexuell satte etiketter på de känslor som kvinnor kände för kvinnor och män kände för män. Under början av talet var den vanligaste förklaringen till homosexualitet obalans i hormonerna.

Försök gjordes där nya testiklar opererades på män för att se om detta skulle bota deras homosexualitet. Läkare kunde också erbjuda hormonbehandling eller kastrering. Under denna tid sågs alla typer av sexualitet som inte ledde till barn som sjukliga.

Det innefattade till exempel avbrutet samlag mellan en man och en kvinna, oralsex och onani. Att homosexualitet började ses som en sjukdom var avgörande för avkriminaliseringen. Redan på talet hade denna nya syn gjort att det blev vanligare att personer fick lägre fängelsestraff och istället låstes in på mentalsjukhus.

Från början låg fokus främst på att manlig homosexualitet var en sjukdom. Kvinnlig homosexualitet var förhållandevis osynlig. Detta förändrades delvis genom en dom mot fem kvinnor I polisförhören efteråt kom det också fram att anmälaren och två andra kvinnor haft förhållanden med varandra. När de dömdes till straffarbete var det ett av mycket få tillfällen som lagen användes mot kvinnlig homosexualitet. Mellan och åtalades över 1 män och bara tio kvinnor. Till slut kom de dock fram till att ingen skillnad borde göras i lagen mellan kvinnlig och manlig homosexualitet.

Övergången från kriminalisering till sjukdomsförklaring hade både positiva och negativa effekter för personer som var homo- och bisexuella. Positivt var att toleransen ökade något, i alla fall under resten av talet. I början av talet hårdnade attityden igen. Då var det just avkriminaliseringen av homosexualitet som ansågs vara en orsak till diverse samhällsproblem. En avgörande effekt av den nya lagen var dock att homo- och bisexuella fick möjlighet att organisera sig, eftersom de inte längre sågs som kriminella.

Personer som ses som sjuka har däremot rätt att organisera sig öppet. Det var också vad som skedde. Många former av sexualupplysning var olagliga under första halvan av talet. Kunskapen bland allmänheten var därför låg. Många visste inte hur könssjukdomar smittade, och trodde att onani kunde orsaka fysiska sjukdomar. Kvinnor tvingades göra abort i hemlighet, utförd av personer utan medicinsk kunskap. Andra fick fler barn än de kunde ta hand om för att de inte hade rätt till preventivmedel eller abort.

Många visste inte heller vad homosexualitet var. RFSU både informerade och argumenterade kring dessa frågor. Homosexualitet var inte RFSU: Föreningen var överens om att en avkriminalisering var nödvändig, men i övrigt fanns olika syn på homosexualitet bland medlemmarna. Vissa ansåg att homosexualitet var en medfödd biologisk variation, medan andra såg det som en sjukdom. Båda lägren hade stöd i olika vetenskapliga teorier. Efter att homosexuella handlingar avkriminaliserats fick synen på homosexualitet som en sjukdom större genomslagskraft både i samhället generellt och inom RFSU.

Men Elise Ottesen-Jensen delade inte denna uppfattning utan höll fast vid den äldre linjen om homosexualitet som en naturlig biologisk variation. Skribenterna argumenterade för att homosexualitet både kunde vara en medfödd läggning och något som en person blev senare i livet.

De skrev också att homosexuella kontakter borde avkriminaliseras. Men tidningen frikändes senare i rätten och fortsatte att vara en populär tidning. RFSU spelade en viktig roll för vad som kom att ses som en modern syn på sexualitet.

Vid avkriminaliseringen var Sverige ett av få länder där homosexualitet var lagligt. I Frankrike däremot, avkriminaliserades homosexualitet redan , efter den franska revolutionen. Idag har fler länder tagit bort förbud mot samkönad sexualitet i sina lagar, men i den senaste översikten har fortfarande 75 länder i världen fängelsestraff för homosexualitet. I fem länder tillämpas dödsstraffet enligt lag: Sudan, Mauretanien, Saudiarabien, Yemen, Iran. Delar av Nigeria och Somalia tillämpar också dödsstraff enligt lag, medan det i Irak är utbrett med utomrättsliga avrättningar, även om lagstiftningen inte specifikt nämner samkönad sexualitet.

Precis som i Sverige före innebär kriminalisering av homosexualitet i dessa länder att det också är svårt eller olagligt att bilda organisationer som driver hbtq-personers rättigheter. Trots detta organiserar sig hbtq-personer på olika sätt, även i de länder som har dödsstraff.

... BUDAPEST ESCORT FORUM ESKORT HOMOSEXUELL NORRLAND

Män stockholm gay homosexuell sverige

ESCORT GAY MOGEN STOCKHOLM BORDELL I KÖPENHAMN